Ängel på vift

Bloggandet har helt halkat av prioriteringslistan. Jag vill inte dela med mig av min vardag, utan av irritation, glädje eller ilska. Det är bloggkällan.

Jag ville filosofera lite i detta inlägg men det finns bara kladdkaka i mitt huvud, jag behöver sömn. Det är jätteskönt att sova. Men det där med att lägga sig i tid är lite överskattat tycker jag. Och omöjligt. Men nu när jag varit vaken ett dygn och känner hur tröttheten kommer ifatt så ska jag emot min vilja vara vaken till klockan halv nio och sedan sova skönt hela natten och ändå ha problem med att komma upp. Det låter väl bra?

En vecka kvar till sista chansen till gymnasiesökan. Jag kommer välja fel. Det är för mig omöjligt att veta, Undrar om det är därför folk så ofta väljer det som är så uppenbart fel? För att det är skitsvårt att veta vad som är rätt.

Jag behöver jobba, jag behöver en penna, sudd och uppgifter. Men mest av allt behöver jag rast. Livet är bra ologiskt. För övrigt var helgen kul. En bra helg, med gratis fika och suveränt umgänge, kanske lite för mycket umgänge. För när det blir för mycket händer oftast något, ett litet felsteg. Det är jag bra på, fast mina felsteg är så uppenbara. Det är som att halka av en stege.