Ängel på vift

www.minlatsaskompisfrank.blogg.se

ny blogg, woho!

FÖLJANDE INLÄGG ÄR VIKTIGT ATT LÄSA FÖR LÄSARE:

Två inlägg på en dag, det är mer än jag brukar åstakomma, Men jag ville väl mest säga att jag har "befodras" ! Eller jag ska nu få ta över en mer framgånsrik blogg, dess förra ägare har gått över till devote och jag ska hoppa efter i gamla fotspår och driva den gamla bloggen.

Jag ska inte lämna denna blogg helt, låta den vara kvar. Fast uppdateringar kommer ske i den nygamla. Då tackar jag för min tid med intejenny, och påbörjar en tid med www.minlatsaskompisfrank.blogg.se

Jag hoppas ni följer med mig till den lite bättre bloggen. Det skulle inte vara kattpiss.

En bild säger mer än tusen ord. Men jag vette fan vad denna bild säger, i brist på annat kanske?

Söndagen lider mot sitt slut precis som alla andra, fast denna söndag är den enda jag inte haft ångest över skolan imorgon. Nu har jag fått ett mål att plugga till och känner att drivkraften som jag förr saknade har tagit över min hjärna. Nu fyller den upp hela mig och jag de kommande tre månaderna känns betydligt mycket kortare än vad dom gjorde igår. Tänk att en enda mening ändrade hela mitt sätt att tänka. Jag skaka när ansökningen skickades, för jag inte låta bli att tänka "vad fan har jag gett mig in på?" Det är såna tankar som skrämmer mig och som jag bör få bort. Det är de tankarna som syns mest men som jag känner mig minst säker på. En sommar ifrån min största vändning någonsin.

Lovet har varit kanon! Fast en vecka räckte inte, jag har inte blivit utvilad, ligger en vecka efter alla andra. Men imorgon ska jag springa ikapp och ta igen.

Idag var det fotodag. Det gillar jag.


En glad Jenny i ett ibland fint Märsta

Jag ska även länka till annas nya blogg , Annabanana (notera att jag hjälpt till med den)

 Jag vill bara säga att jag saknar jenny otroligt mycket. hoppas du har det trevligt i Örebro!

förlåt att jag kom in på din blogg, ville bara hitta bloggar ! haha

Pussar från annika

Jag målar om februari till juni idag. Jag klipper ut alla stjärnor från himmelens pappersvalv och lägger dem i en liten blå ask.

Det är nästan lite omänskligt att vara uppe såhär pass tidigt på ett sportlov. Men det finns tusen saker jag måste få klart innan jag beger mig till ödemarken. Jag hade tänkt att detta skulle bli ett lov där jag kunde slappna av och låta tiden hinna ifatt, men så som det ser ut så verkar det inte gå mina vägar, jag har inte en sekund ledig! Men det blir lätt så när jag ska planera något i förväg.

Bloggen är nymålad igen. Annika gjorde headern, de tackar jag för. Jag är nöjd, det blir jag ganska lätt nuförtiden, sitter på caféer och drunknar i onyttigheter och känner mig hur nöjd som helst. Det är en snöstorms virvlande dans inuti mig och utanför mitt fönster.

Jag ska bara göra sådant som jag aldrig gjort förut, bara sånt som inte påminner mig om vem jag var en gång. Jag blir aldrig före detta! Jag tar inte slut!

Jag har börjat tro på karma, nästan åtminstonde för igår visade det sig att det faktiskt fungerar och jag mår en aning bättre när jag ser hur glad jag kan göra andra människor. Men det kanske bara är en fixidé, sådanna får jag iprincip hela tiden och dom går inte att bli av med, men det är väl dom idéerna som håller mig uppe i varv hela tiden, det är väl både positivt och negativt antar jag.

Nu har jag inte tid längre, jag som ville få till ett sånt där djupt och poetiskt inlägg som Amanda uppskattar så mycket men så blev det inte, men som sagt jag blir nöjd för det lilla och det får fan duga! So long cowboys!

jag som trodde att ett+ett var något man lärde sig lätt

En liten glädjekick tog jag emot, inte ens kylan som biter i mig får mig att reagera. Allt är så ologiskt och dumt nu, precis som jag vill ha det. Och när det kommer något verkligt och realistiskt stoppar jag bara det i en låda som jag skjuter in under sängen.

Nu när jag är helt uppe i varv så vet jag inte vad jag skriver, det blir bara massa små ord som bildar meningar jag egentligen inte har någon nytta av. Men jag känner ändå en längtan efter något, eller kanske ett sug, det gäller bara att komma på efter vad. Jag vill ha en ny sorts drog. Fler dåliga vanor, jag vill inte ha någon kontroll och jag vill inte att de ska finnas något stopp.

Det är kväll här, och jag har fyllt huvudet med thåström och blir sentimental för ingenting. Kan inte den här vintern någonsin ta slut?


tuffing på tåget

Humöret är så där lågt de bara kan bli en måndag kväll när februari biter fast i varje ben och märg. Jag har hundra kilo som tynger mina axlar och om en liten sak till lägger sig där så rasar allt samman. När jag är så här låg så gör jag misstag efter misstag. Jag tänker för mycket, tankar som inte borde få finnas. Det finns tankar som aldrig släpper taget, som en fästing på min själ och jag vet för jag har på tok för många idéer som inte vill mig väl. Tankar försvinn ut ur mitt huvud den väg ni kom in

Nu när det är så här kyligt, utanpå och inuti passar Thåström mig perfekt. Jag missar så många chanser, såna som bara kommer en gång. Ibland önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden. Men som sagt så glömmer jag ofta bort att tiden finns.

Egentligen är jag nog inte så deppig som jag låter, men när man lyssnar på musik som biter tag i hjärtat och som verkligen känns ända in, då lyfter känslorna till en högre eller lägre nivå, och i detta fall lägre. Nu ska jag sluta skriva innan  jag rör till det allt för mycket, snart kan man nog inte urskilja meningarna rätt.

Söndag, allmäna klago- och deppdagen. Fast lite bra är det ändå. Tove är hemma, fyra nya band har kommit in i min hjärna och allt verkar gå mina vägar. Jag försökte filosofera lite i detta inlägg men det slutar bara med att jag suddar ut och försöker på nytt igen. Det blir oftast så, jag önskar att felsteg i livet kunde suddas bort lika lätt, bara genom att trycka på en knapp. Nu flyr jag från problemen istället, det är enklast så. Fast så småningom, när man mår som bäst kommer gamla saker och ting och spökar för mig, det är då jag gömmer mig i musiken, det är stört vad musik har stor effekt på mig. Den kan ändra mitt humör och sätt totalt. Jag älskar det

Imorgon är det skoldag till klockan sju på kvällen. Hjälp!

Lars Winnerbäck's toner donar i mitt nya rum i mina nya högtalare. Jag blir frustrerad! Det ligger kläder överallt och allt är i en såndär oordning som man försöker undvika. Så därför får jag lite dåligt samvete när jag flyr till den ytterst bekväma datastolen. Jobbig i huvudet är jag idag också, kan inte ens träffa tangenterna rätt, bokstäverna hamnar i meningar jag inte ens ville bygga upp.

Jag har en tendens att vakna och vara sådär ohyggligt trött så det känns ända in i musklerna, men på något sätt lyckas komma upp ur sängen och vinglar runt i huset på jakt efter en start av mina morgonrutiner, det kan vara lite krångligt när jag märker hur stressad jag är och gör allting i en sådann hast att kroppen protesterar. Sedan vandra iväg till skolan för att vara där i någon timme. De där med onödighet finns det för mycket av i mitt liv. Fast jag ska ut till landet idag, då försvinner alla tankar på stök och tid. Ibland glömmer jag att tiden finns.

Nu måste jag rusa, om några timmar ska jag vara på station och jag ungerfär miljoner saker att göra innan dess. Ovanligt inlägg blev det idag, såna behövs väl också antar jag!

Har du märkt att du aldrig riktigt är där du är, utan alltid lite någon annanstans?

Notera att jag gjort om bloggen, inte särskilt bra men omgjord, det vart den!

Bloggandet har helt halkat av prioriteringslistan. Jag vill inte dela med mig av min vardag, utan av irritation, glädje eller ilska. Det är bloggkällan.

Jag ville filosofera lite i detta inlägg men det finns bara kladdkaka i mitt huvud, jag behöver sömn. Det är jätteskönt att sova. Men det där med att lägga sig i tid är lite överskattat tycker jag. Och omöjligt. Men nu när jag varit vaken ett dygn och känner hur tröttheten kommer ifatt så ska jag emot min vilja vara vaken till klockan halv nio och sedan sova skönt hela natten och ändå ha problem med att komma upp. Det låter väl bra?

En vecka kvar till sista chansen till gymnasiesökan. Jag kommer välja fel. Det är för mig omöjligt att veta, Undrar om det är därför folk så ofta väljer det som är så uppenbart fel? För att det är skitsvårt att veta vad som är rätt.

Jag behöver jobba, jag behöver en penna, sudd och uppgifter. Men mest av allt behöver jag rast. Livet är bra ologiskt. För övrigt var helgen kul. En bra helg, med gratis fika och suveränt umgänge, kanske lite för mycket umgänge. För när det blir för mycket händer oftast något, ett litet felsteg. Det är jag bra på, fast mina felsteg är så uppenbara. Det är som att halka av en stege.

...men som jag sjunger ändå.

Nu är bloggen nymålad och ologisk, vilket passar perfekt. Tack Ludvig för bilden!  Vad mer kan jag säga?  För övrigt saknar jag hippiefolket borta på landet dit jag skulle idag men vi sköt fram det till imorgon istället. Ständigt detta framskjutande...! Jag saknar storasyster, hon borde komma hem nu! Eller hem och hem, hon borde komma förbi en sväng. Eller vad säger du Tove?


Jag har inget mer att säga, förutom att Frida Stierna fångar min dag, jag älskar dig. Djävul på fri fot <3 Ängel på vift

Jag kan röra vid stjärnorna med ett lyckorus så de bara sprakar i kroppen! t.om skolan är rolig att gå till men när man är så här på topp som jag är just nu så vill andra att jag ska sakta ner, men jag vill inte! jag vill skrika och dansa i regnet och vinden. Vara vacker, fri och vild . Så försök inte få ner mig på jorden just nu, för det kommer inte lyckas. Det känns som om jag är den ända som orkar med i mitt tempo just nu. Små dåliga detaljer i vardagen blandas med allt bra och försvinner utan tvekan utan minsta avtryck. 

Galen och kall i väntan på pannkakor som doftar så inbjudande från köket, och Lasse Lindh vinner mitt musikval idag. Så gamla godingar som kom k och nya låtar som vingla fram genom stan spelas högt. Även nationella proven har gått bra tror jag, fast när det kommer till matematiken vill jag inte ens tänka på. Den dagen, den sorgen. Det ordsråket kanske jag untyttjar lite mycket, skjuter ju fram alltihop. Äh! Ibland får man ligga lite på latsidan. Det är bra. Jag älskar mitt meningslösa liv

Lite för få inlägg får jag höra, men jag kan bara skriva bra inlägg när jag verkligen är på något stort humör. Ledsen eller glad. Annars går det inte men rätt va de är så dyker det ju fakiskt upp inlägg och mina siffror ökas, vilket glädjer mig ganska ordenligt.

Jag ska bada isvak imorgon. Så detta blir kanske sista inlägget innan jag drunknar

Om David Hasselhoff bedyrar: ”Skönhet kommer inifrån”
Med armarna om sin plastikopererade fru.
Och varje ord av uppmuntran känns mera som ett hån
är ingen av oss vackrare än du.


jennifer§jenny

Ta mig tusen dagar härifrån!

Jag har köpt nya saker, jag älskar det, nästan så att man får en kick av det. Låter ganska så patetiskt men så är det. Haha fast ett litet grattis till Annika som glömmer pengarna hemma när vi ska ut på shoppingrunda, grattis gumman du är bäst.

Jag drappas lite av panik när jag gråter sådär mycket som man gör när man inte vet vad man ska ta sig till, så grät jag under dagens bioföreställning av I taket lyser stjärnorna. Också rätt patetiskt men ack så bra! Jag är ju lite känslomässigt ostabil kan ja ju medge.

Just nu sitter jag i mina nya kläder med Nationalteatern på hög volym. Klockrent avslut på en ytters lång men ändå snabb fredag.

Imorgon kommer vännen från landet. Naaaz